Nu har vi äntligen släppt vår samskapade samskapandeguide som har sitt ursprung i behov hos offentlig sektor och näringsliv att samverka med civilsamhälle samt civilsamhällets och sociala entreprenörers behov att driva behovsbaserade processer.
Guiden rymmer en introduktion av samskapande som process och bidrar med reflekterande frågor om syften, etik och ansvar.
Vi vill veta hur DU har samskapat!
Just nu samlar vi in berättelser och dokumentation om andras upplevelser om samskapande. Vi tror att lärande av andras misstag och framgångar är en viktig del i ansvarsfull innovation. Är du intresserad av att bidra med erfarenheter?
Kontakta oss via formuläret nedan så återkommer vi!
Forskarhubbens samskapande
En viktig del av hubbens arbete handlar om att, i nära samarbete med olika målgrupper, samskapa lösningar för utmaningar som ännu inte adresseras, eller som idag inte adresseras optimalt. Vi arbetar med flera olika metoder i innovativa processer, såsom participatory design, gapanalys, riskanalys, tjänstedesign och etnografiska studier. Organisationer, forskare, enskilda entreprenörer och privatpersoner är välkomna att kontakta oss för att undersöka möjligheten att samskapa behovsbaserade sociala lösningar.
En olurig barnbok
Olurig är en såväl samskapande process som produkt i form av barnbok. Projektet syftar till att ta vara på lärares, barns och forskningens frågor och kunskaper för att samskapa en barnbok med verktyg för kritisk informationsgranskning, anpassad till de yngre åldrarna.
Kritiskt tänkande - i teori och praktik
Antologin utvecklades mellan 2015-2016, baserat på undersökningar av lärares behov av verktyg och material för undervisning om kritiskt tänkande Författarna har bakgrunder som forskare, journalister, lärare och analytiker.
Personcentrerat informationsstöd
Informationsstödet utvecklades och designades i flera olika steg och på basis av sjukdomsdrabbades erfarenheter av bristande information och dess påverkan på upplevt handlingsutrymme och riskuppfattning.
Kontakta oss
Frågor och svar
Erika: Börja gärna med att avmystifiera kreativitet och prova en uppvärmningsövning innan kreativa processer där alla får uppleva denna ibland dolda kompetens. Vi är alla kreativa problemlösare dagligen, denna domän är inte bara för konstnärer och uppfinnare. Det finns många konkreta processer, kreativitetshöjare och verktyg som man kan tillämpa även om man aldrig helt kan styra “the creative spark som gärna uppstår spontant när man är glad och avslappnad. Som i duschen. Låter det bekant?
Det handlar i grunden om att kunna växla mellan ett rationellt-analytiskt tankesätt (som direkt försöker hitta en “rätt lösning”) till att istället mer öppensinnat generera många, även till synes tokiga alternativ, och sedan helst låta dessa korsbefrukta varandra för att därigenom öppna dörren till helt nya möjligheter. Det vi ofta glömmer i praktiken är att man inte samtidigt kan vara selektiv och generera många idéer utan måste hålla dessa moment isär. Inget dömande av idéer direkt alltså utifrån vad som är möjligt etc, utan det tar man i nästa, analytiska steg.
Erika: Intressant nog behöver ordning och kaos varandra och är lika viktiga. Kaoset behövs ju för att bryta upp gamla mönster, annars kan ingen förändring ske, men sedan tar ju en ny ordning vid. Evolutionen (variation & selektion) och mycket i våra liv fungerar på liknande sätt. Ändå tycker vi ofta att kaos är obehagligt, vi vill inte förlora kontrollen och helst förutsäga och styra upp det som sker. Det krävs tillit till processen och en särskild kapacitet för att uthärda känslan av osäkerhet, något som poeten Keats redan på 1800-talet tycks ha benämnt som “Negative capability”. Det finns en trygghet i att kaoset bara är ena sidan av innovation, den andra sidan är strukturer. Inte ens kreativa processer ska vara helt gränslösa och oordnade. En bra metafor är att man behöver en sandlåda med ramar och spelregler för att kunna leka “fritt”.
Om du, som många andra, kanske har haft negativa erfarenheter av kaos så prova att regelbundet utsätta dig för okända situationer, miljöer och möten som är tämligen harmlösa med en mer nyfiken, tillåtande attityd för att låta det vi ibland kallar för “magi” ske – det där spännande, oväntade som gör att vi känner oss som mest levande och som kan ge upphov till nya idéer.
Som grund för en mer öppen inställning inom innovativa organisationer, behöver man också ofta skapa psykologisk säkerhet och utmana givna antaganden om “bra” och “dåligt”. Är ett misslyckande verkligen bara dåligt eller kan det leda till andra ovärderliga upptäckter och nya lärdomar? Finns det acceptans (både från en själv och chefer/kollegor) för att utfallet inte blir som tänkt eller finns det utrymme för att utforska andra alternativ?
Elin: Jag tycker att det här är väldigt bra poänger som går in i det vi ibland benämner “innovationskulturer”. Om man breddar perspektivet lite och omfattar narrativen om innovation som vi hela tiden lever med (och ofta bidrar till), ser vi kanske olika mönster gällande begrepp som framgång och misslyckanden i innovationssammanhang. I informationssamhället poleras och paketeras många narrativ om framgångsrik innovation, så att man nästan glömmer att storyn sällan visar alla nyanser av och reaktioner på exempelvis kaos.
De här berättelserna av vad som är bra och dåligt i vår samtid berör också hur man bör vara. Idag har vi kanske börjat röra oss mot att värdesätta kaoset lite mer. Personer ska gärna vara kreativa, nytänkande, utanför lådan, initiativtagande o.s.v. De nya narrativen lyfter fram vissa egenskaper och sätter på det viset en norm som berör något motsatt. Den här pendeln av vad som är bra och viktigt rör sig fram och tillbaka, och bidrar med nya modeord och ideal, men man behöver faktiskt inte gunga med. Ibland byts ju dessutom vissa ord bara ut mot nya (gärna på engelska) så att en ny hype uppstår.
Om vi kan komma överens om att innovation och samskapande processer syftar till att skapa värden – något som hjälper världen eller löser problem (förhoppningsvis utan att skapa nya), så kan vi kanske också notera att innovation som process kan se mycket olika ut och kräva en mängd olika perspektiv, verktyg och kunskapspraktiker. Strukturer, ramar och rutiner har uppenbarligen viktiga positioner där (exempelvis i steget mellan idé till handling). Att identifiera sina egna värden och möjliga bidrag till processer är nog viktigt. Då kan man positionera sig utan att behöva känna sig “fel” eller otillräcklig. Sådana känslor brukar ju inte göda inspiration och innovationslust direkt.
Det kanske kan få vara helt okej att bygga sandlådor utan att vilja leka i dem?
Erika: Det finns förstås mycket att ta upp här men det första jag tänker på är “Pang på rödbetan”-syndromet. Den omedelbara impulsen är att direkt försöka hitta lösningar utifrån lösa antaganden eller de förutsättningar (kunskap, teknologi etc) man redan har. Detta kan bl.a. resultera i att man löser ett begränsat “fel” problem eller saknar uthållighet att verkligen genomföra hela processen och tänka mer långsiktigt. Innovation behöver ju inte bara vara en produkt eller tjänst. Här finns möjligheter att tänka större och också inkludera förnyelse av affärsmodeller, processer och upplevelser. Några tips för att undvika de ovan beskrivna fallgroparna:
– Skapa ett starkt commitment i ledningsgrupp och intressenter som grund.
-Se till att ha resurser (innovationsutbildning, budget, plattformar etc) och helst tvärsektionella strukturer att hantera insikter, idéer och genomförande – från början till slut.
-Det är viktigt att förstå att verklig innovation är ett helt annat väsen än inkrementell förbättring och kan ofta komma i konflikt med den dagliga verksamheten och dess invanda strukturer. Innovation är kaotiskt, riskfyllt och “misslyckas” ju oftast. Om man däremot tar möjligheten att dra lärdomar skapar innovation ständig utveckling, ökad kreativitet, samarbeten över gränser och en djupare förståelse vilket gynnar alla organisationer.
-Se till att formulera ett klart syfte och våga gå djupare in i problemet ni försöker lösa och undersök verkligheten (människors behov, omvärlden, tänkbara samarbeten m.m.) kontinuerligt med nyfikenhet. Utmana utmaningen för att hitta nya möjlighetsområden som engagerar. Allt för många ägnar sig åt innovation bara för att man “ska” och hänga med i konkurrensen. Men VARFÖR egentligen?
Elin: En värdefull erfarenhet som jag själv kan dela med mig av hänger ihop med det som Erika tar upp. Om vi tillåter oss att stanna i frågor ett tag och är öppna för uppkomsten av nya tankar, får man ta del av dem. Om man är för strikt i sin bana framåt, planerar och förbereder för enbart EN framtid, missar man värdefulla upptäckter av andra möjliga framtider.
Jag själv har nog många gånger fastnat i det här öppna tillståndet fast av fel skäl, nämligen att jag är rädd att röra mig framåt. Kanske främst för att jag är rädd att misslyckas. Jag tror att det är viktigt att förstå sina egna förväntningar, sin tolkning av olika framtider och vad man egentligen investerar (ibland kan man få för sig att allt står och faller med en viss beslutspunkt och då kanske man fryser).
En annan sak jag vill lyfta är att man ibland behöver ta hjälp av sitt nätverk och göra sin process mer transparent. Om kollegor förstår processen, kan de bättre stötta den.